De första estlandssvenskarna som anlände till Sverige inkvarterades på Johanneshuset i Sabbatsbergsområdet i Stockholm. I takt med att flyktingströmmen ökade under slutet av 1943 och början av 1944 fick man öppna mer eller mindre tillfälliga förläggningar på ålderdomshem, församlingslokaler och ungkarlshotell i Stockholm och stadens närhet.
Rymlingarna blev under våren 1944 allt fler. Det pågick också förhandlingar med Tyskland om överflyttning av samtliga estlandssvenskar. Eftersom ett lyckosamt resultat av förhandlingarna skulle resultera i att flera tusen personer skulle komma till Sverige, blev det behov av att anordna ett större mottagningsläger. Uppdraget att organisera detta gick till Statens utrymningskommission (från den 1 oktober 1944 Kungliga civilförsvarsstyrelsen), som utsåg Mo gård i Doverstorp i Finspångs kommun i Östergötland som plats för lägret.
Under våren 1944 växte en barackstad för 3 000 personer upp vid stranden av sjön Glan. Efter karantänsvistelse och ordnande av nödvändiga formaliteter på förläggningarna i Stockholm sändes de nyanlända vidare med bussar till Doverstorp.
Lägret
I lägret fanns 100 förläggningsbaracker med vardera 13 sängplatser. Barackerna hade levererats av Hedlunds-Hus i Furudal och var ursprungligen “Barack för 12 man + 1 kocka”. I Doverstorp monterades inte köksinredningen. Man drog inte in elektricitet och inte heller vatten och avlopp. Uppvärmningen ordnades med en kamin och en spis.
Vattnet togs via ett vattenverk (4) från sjön Glan. Det distribuerades via nedgrävda vattenledningar till 12 tappställen inom området. Från avlopp vid tappställena gick avloppsledningar till en rötkammare, varifrån vattnet infiltrerades i marken.
I området fanns två matsalar med kök (3). Varje matsal hade plats för 250 personer. Ett badhus (5) med finsk bastu kunde ta emot 150 badande per dag. Det fanns 20 toaletter med vardera fem torrklosetter. För tvätt fanns tre enkla tvättstugor och tvättbryggor vid sjön.
Två av husen disponerades av arbetsförmedlingen (1) och lägerexpeditionen (2).
Dagrapporter
En viktig källa för vår kunskap om vistelsen i lägret är de rapporter, som varje dag lämnades av lägerchefen till myndigheten. De innehåller tre avdelningar:
I. Till lägret inkomna estlandssvenskar.
För varje person finns följande uppgifter: ett nummer, efternamn och förnamn, födelseår, yrke, hemort i Estland och varifrån i Sverige som personen har anlänt.
II. Från lägret avresta estlandssvenskar.
För varje person finns samma uppgifter som ovan, men det står till vilken plats som personen har avrest.
III. Sammanställning.
I sammanställningen finns bland annat uppgifter om hur många som har kommit och lämnat lägret under dagen och hur många som fanns i lägret vid slutet av dagen.
Vistelsen
Den första dagrapporten är från den 22 maj 1944, när 27 personer anlände från tre platser i Stockholm: Sabbatsberg, Ropsten och Stureby.
Av diagrammet framgår hur många som har kommit och avrest och hur många som fanns kvar i lägret vid varje månadsskifte och mitt i månaden därefter. Under tiden från den 1 juli till den 14 oktober 1944 kom 2 540 personer till lägret. Den 3 augusti anlände inte mindre än 232 personer till lägret. Där måste alltså ha funnits en väl fungerande mottagningsorganisation. Det största antalet kvarvarande var cirka 1 250.
Av diagrammet kan man även se att cirka 500 personer lämnade lägret varje månad. På lägret fanns en arbetsförmedling som slussade ut de arbetsföra och deras familjer till olika arbetsplatser i landet. Det fanns i Sverige ett “sug” efter arbetskraft och estlandssvenskarna var lättplacerade på arbetsmarknaden. Tiden på Doverstorp blev därför för de flesta ganska kort, kanske någon eller några veckor. Det fanns dock personer, främst ensamma kvinnor med barn, som var svårplacerade och fick tillbringa kanske ett halvår i lägret. Om de hade barn i skolåldern fick dessa gå i skola på orten.
Totalt passerade 2 879 personer lägret fram till den 1 maj 1945, då den estlandssvenska avdelningen i praktiken lades ner. Under ytterligare en månad fanns i förläggningen några anställda funktionärer, av vilka den sista lämnade lägret den 1 juni.
Vad hände sedan?
Som man kan se av diagrammet började antalet personer att minska från den 1 oktober 1944. Då började man utnyttja de tomma platserna till att bygga upp en avdelning för de ester, som i stort antal började anlända till Sverige i småbåtar under hösten 1944. Sedan byggde man under sommaren 1945 upp en avdelning för de polska kvinnor som kom till Sverige med de så kallade Bernadottebussarna från koncentrationsläger i Polen.
Idag finns det knappt några spår kvar av lägret i naturen. Barackerna monterades troligen ned efter det att den polska avdelningen hade stängts.