Kyrkliga skolor
Isaac Hasselblad
Skolväsendet i Rickul/Nuckö har gamla anor. Redan omkring 1650 grundade prosten i Nuckö socken Isaac Hasselblad, som var bördig från Mariestad i Sverige, den första folkskolan i socknen. Den var en av de första i Estland överhuvudtaget. Hans son Christian hade 1691 planer på att grunda två skolor – en i klockargården på Nuckö och en vid Rosleps kapell. Den senare kom aldrig till stånd. I ett visitationsprotokoll från 1709 står att många, såväl gamla som unga, är läskunniga. Som lärare verkade socknens klockare och bönder ute i byarna.
Om den vidare utvecklingen på skolområdet under 1700-talet är inte så mycket känt. Prosten Jonas Carlblom skrev 1763 att det i varje gods borde finnas en skollärare som skulle vara befriad från annat arbete. Troligen blev detta inte genomfört eftersom Carlbloms efterträdare Johan Lithander 1783 klagade på att det inte fanns en enda skola i Nuckö socken och att många unga inte kunde läsa. År 1786 startade han på nytt skolan i klockargården på Nuckö. Skolverksamheten tog riktig fart under Gustav Carlblom, som blev kyrkoherde i socknen 1790. Under 20 år bekostade kyrkan inköpet av mer än 1 500 böcker som delades ut till skolbarnen. År 1806 skriver Gustav Carlblom att två tredjedelar av socknens vuxna – såväl svenskar som ester – är läskunniga. Under hans son Johannes Carlbloms tid som kyrkoherde köptes över 2 400 böcker. Man kan utan överdrift säga att det inte fanns någon gård som inte hade en eller flera biblar.Skolväsendet i Rickul/Nuckö har gamla anor. Redan omkring 1650 grundade prosten i Nuckö socken Isaac Hasselblad, som var bördig från Mariestad i Sverige, den första folkskolan i socknen. Den var en av de första i Estland överhuvudtaget. Hans son Christian hade 1691 planer på att grunda två skolor – en i klockargården på Nuckö och en vid Rosleps kapell. Den senare kom aldrig till stånd. I ett visitationsprotokoll från 1709 står att många, såväl gamla som unga, är läskunniga. Som lärare verkade socknens klockare och bönder ute i byarna.
I byarna engagerade Johannes Carlblom under 1800-talets första decennier avlönade så kallade byskollärare. Uppgifter om dem finns bevarade i församlingens räkenskaper. År 1822 fanns det 16 sådana lärare. Antalet hade under åren 1834-52 vuxit till 18.
Kommunala skolor
Genom 1816 års bondelag avskaffades den estniska befolkningens livegenskap. Genom lagen fick esterna även kommunal självstyrelse och rätt till skolutbildning, något som inte kom svenskarna till del eftersom de redan var “fria”. Först med 1856 års bondelag likställdes svenskarna med esterna. Enligt denna lag skulle det för var 300:e invånare finnas en skola. 1866 års kommunallag föreskrev att godsen skulle avsätta mark och bekosta materialet för skolbyggnaderna. Kommunerna skulle bekosta uppförandet och avlöna lärarna. I 1867 års skollag föreskrevs att barnen skulle i 10-13-årsåldern gå 2-3 vintrar i skolan. Läsåret skulle vara i 21-22 veckor. Vanligen lärde man sig läsning, skrivning, enklare matematik, kristendomskunskap och sång men också geografi, historia och ryska språket.
Lärarseminariet i Pasklep
Lärarseminariets första kull. Stående i bakre raden fr v Johan Palmkron, Vippal, Mats Schönberg, Spithamn, Johan Lindström, Borrby, Ormsö, Kristjan Engbusk, Sutlep, Tomas Ruderström, Vippal, Johan Lehtmets, Vippal, Johan Dans, Klottorp. Stående i mitten: Johan Nyman, Klottorp. Sittande fr v: Johan Hammerman, Ormsö, T E Thorén, Johan Lindström, Kärrslätt, Ormsö
Sedan gjordes ett uppehåll i seminariets verksamhet. Man byggde en egen skolbyggnad i Gutanäs. När man skulle återuppta verksamheten 1887 anmälde sig endast tre elever. När de ryska myndigheterna dessutom krävde att undervisningsspråket skulle vara ryska lades verksamheten ned.När svenskarnas rätt till skolutbildning hade fastställts i lagen kvarstod problemet att det fanns en brist på utbildade lärare i svenskbygderna. För att råda bot på detta sände svenska Evangeliska Fosterlandsstiftelsen 1873 tre lärare/missionärer till Estland. En av dessa, Thure Emanuel Thorén, kom till Nuckö och startade där den 28 oktober 1873 ett lärarseminarium på Paskleps herrgård. Seminariet, som var treårigt, tog det första året emot 12 elever. Av dessa avlade 1876 nio examen. Till nästa kurs, som började 1877, antogs 12 elever, varav 11 utexaminerades tre år senare. I och med detta hade man fyllt behovet av lärare i de svenska skolorna. Till kursen som började 1880 antogs därför endast estniskspråkiga elever, varav nio utexaminerades. Thorén tvingades 1881 av hälsoskäl att återvända till Sverige.
Skolor i slutet av 1800-talet och början av 1900-talet
I Österby skola gick barnen från Österby, Lyckholm, Skåtanäs, Kolanäs och Birkas. I Paskleps skola, som uppfördes 1901, gick barnen från Pasklep, Enby och Hosby. Till Niby skola, som uppfördes 1882, gick barnen från Niby, Derskogen, Glanema och Persåker. Till skolan på Klockargården gick barnen från Gutanäs, Harga och Bysholm. År 1881 blev skolan tvåspråkig och till den gick nu de estniska skolbarnen från Bysholm, som tidigare hade gått i Sutleps skola. Från 1893 kom till skolan även barnen från Harga, som tidigare hade gått i Paskleps skola. I Sutleps skola, som hade uppförts 1868 och renoverats vid sekelskiftet, gick barnen från Sutlep, Dirslätt och Klottorp.
I Rickul kommun fanns två skolor – Kolsve skola i Ölbäck och i Höbring skola. Kolsve skola öppnades omkring 1870. I skolan gick barnen från Spithamn, Bergsby, Roslep, Ölbäck och Rosta. Pojkarna gick varannan vecka och flickorna varannan. Barnen från avlägsna byar stannade veckan ut. Lärare var Mats Pelmas och efter honom Johan Magnusson. År 1877 kom Mats Schönberg till Kolsve som lärare. Skolan blev daglig. Höbring skola byggdes 1877 och fick Johan Dans som lärare. I skolan gick barnen från Höbring, Paj, Haversved, Rickul, Gambyn och Lucksby.
År 1901 öppnade man Rosleps skola, i vilken barnen från Roslep och Spithamn gick. Man öppnade också samtidigt Bergsby skola och i den började barnen från Bergsby, Ölbäck och Rosta gå. Skolan i Kolsve blev överflödig och lades ned.
Skolorna under den estniska republikens tid
Rosleps skola
Skolorna var sexåriga, men inte alla skolor hade samtidigt elever i sex klasser. I några mindre skolor, som i Spithamn och Rickul och på Odensholm, tog man bara in elever vartannat år. På det sättet hade man under ett visst år elever i årskurserna 1, 3 och 5 och nästa år i årskurserna 2, 4 och 6.Vid Estlands frigörelse 1918 fanns skolor i Roslep, Bergsby, Höbring, Österby, Sutlep, Bysholm och Niby. År 1919 öppnades skolor i Spithamn (med ny skolbyggnad 1921) och på Odensholm. Skolorna i Roslep och Bergsby organiserades om så att de yngre barnen gick i Bergsby och de äldre i Roslep. I Rickul öppnades en skola 1933. I Birkas byggdes ett nytt skolhus och barnen från Österby började gå där. De svenska barnen i Sutleps kommun fick en skola i Klottorp, men 1930 slog man ihop skolorna så att två skolor verkade under namnet Sutleps skola – en för esterna och en för svenskarna. År 1939 slogs de estniska skolorna i Niby och Sutlep ihop.
Birkas folkhög- och Lantbruksskola
Ett av Svenska Odlingens Vänners främsta mål var att grunda en svensk ungdomsskola. Efter det att Estland hade blivit fritt blev detta möjligt och den 6 november 1920 kunde Birkas Folkhög- och Lantbruksskola (i vardagligt tal Birkas Folkhögskola) öppnas. Skolan inregistrerades under Estlands jordbruksministerium som jordbruksskola med rätt att inrymma folkhögskoleämnen i kurserna. Den inrymdes i Birkas herrgårdsbyggnad, som ställdes till förfogande av estniska staten.
Folkhögskolan verkade till och med läsåret 1942-43. Det blev totalt 23 årskurser med sammanlagt närmare 600 elever.
Skolorna under sovjettiden
I och med att den övervägande majoriteten av svenskarna i området flyttade till Sverige försvann underlaget för skolorna i Rickul kommun. Det fylldes endast delvis på med barn som tillhörde dem som flyttade in i de övergivna gårdarna. Hösten 1945 bedrevs undervisning i skolorna i Roslep och Bergsby (med årskurserna 1-4) och Rickul (1-7). Rosleps skola stängdes 1947 och Rickul skola 1966 (från 1962 fanns endast klasserna 1-4). Bergsby skola stängdes 1970. Därefter fick barnen i Rickulområdet bo internat i skolorna i Sutlep och Birkas.
I och med att Nucköområdet var blandspråkigt försvann inte underlaget för skolorna på samma sätt som i Rickul. Under de första åren fanns här skolor i Pasklep och Bysholm med årskurserna 1-5 och i Birkas och Sutlep med årskurserna 1-7. Skolorna i Pasklep och Bysholm stängdes efter några år. Sutleps skola stängdes 1976 och eleverna flyttades till skolorna i Birkas och i Oru.
Birkas skola brann ned 1977. De yngre eleverna fick fortsätta att gå i barndaghemmets lokaler i Birkas medan de äldre fick flytta till Sutleps skolas tomma skolhus. Först 10 år senare, år 1987, kunde man inviga en ny skolbyggnad i Birkas. Skolan hade nu fått namnet “Nuckös 9-klassiga skola”.
Nuckö gymnasium
Under 1980-talets sista år väcktes i Nuckö skola idén att grunda en högre skola med internat, där elever från hela Estland skulle kunna studera svenska språket och de nordiska ländernas kultur. Idén blev verklighet och den 1 september 1989 kunde Nuckö gymnasium (Noarootsi Gümnaasium) öppnas.
Gymnasiet inrymdes de första åren i Nuckö skolas lokaler, men i slutet av 1995 kunde man flytta in i Birkas herrgård (där Birkas Folkhög- och Lantbruksskola hade haft sina lokaler under mellankrigstiden).
Gymnasiet rankas som ett av de bästa i hela Estland och får elever från hela landet.