Rickul/Nucköområdet på 1930-talet.
Hela området är låglänt, med en högsta punkt över havet av cirka 10 m i Nucköhalvöns mellersta del, och 20 m i den södra delen av fastlandet. Odensholms högsta punkt ligger cirka 6 m över havet. Området låg efter istiden långt under havsytan. Först för cirka 2 000 år sedan började de högsta punkterna resa sig ur havet. Det dröjde sedan många århundraden innan det blev möjligt att bosätta sig i området.
Området vilar på den den nordestländska kalkstensplatån, som i delar av området går i dagen. I den norra fastlandsdelen är den täckt av mäktiga sand- och grusavlagringar. Jordmånen är, med undantag av delar av Nucköhalvön och den södra fastlandsdelen, mestadels mager och inte lämpad för jordbruk. Redan tidigt i områdets historia odlade man upp det mesta av den för jordbruk lämpade marken och använde resten som ängs- och betesmark.
Bebyggelsens utbredning under de första århundradena av svenskarnas bosättning i området är inte känd. Den första fullständiga förteckningen över områdets byar och gårdar är från 1560-talet. Ur denna kan man se att de flesta av 1900-talets byar redan då var etablerade.
Områdets bönder har under århundradena haft många herrar. När adelsgodsen etablerades under 1600-talet tog godsherrarna ofta den bästa jorden och lade den under godset. De bönder som drabbades fick söka sig annan jord i byn. I ett fall (Gambyn) flyttade man till och med hela byn till en ny plats.
Till godsen hörde följande byar:
Gods |
Byar |
| Rickul | Spithamn, Bergsby, Roslep, Ölbäck, Paj, Haversved, Rickul, Höbring, Gambyn, Lucksby |
| Nömmküll | Klottorp |
| Dirslätt | Dirslätt |
| Sutlep | Sutlep |
| Pasklep | Pasklep, Hosby, Enby, Storharja |
| Lyckholm | Österby, Rosta |
| Birkas | Birkas |
| Bysholm | Lillharja |
| Kolanäs | Kolanäs |
| Skåtanäs | Skåtanäs |
Anm.:- Odensholm tillhörde godset Neuenhof nära Hapsal.
Ända fram till mitten av 1800-talet var godsen den lokala förvaltningsenheten, men i samband med förvaltningsreformen 1866 bildades inom området kommunerna Rickul, Sutlep och Pasklep. I Rickul kommun ingick de byar som hade legat under Rickul gods och i Sutleps kommun de övriga byarna på fastlandet. I Paskleps kommun ingick byarna på Nucköhalvön.
I början av 1920-talet konfiskerades godsens jord och delades ut till nya jordbrukare. I samband med detta tillkom ett antal nya byar. Två av dessa, Norrby och Söderby i Rickul kommun, fick egna namn. De övriga kallades för godsnamnet med tillägget “nyby” (estniska “asundus”).
År 1939 slogs Sutleps och Paskleps kommuner ihop till den nya kommunen Nuckö. Rickul kommun bibehölls, men i kommunen införlivades de tre små estniska byarna Derskogen, Kervet och Valp, detta för att skapa underlag för en estnisk folkskola i kommunen.
Under sovjettiden skedde en koncentration av befolkningen till Birkas och Sutlep, där de stora kolchoserna låg. De avlägsna byarna avfolkades och en del av dem slopades som administrativa enheter. Detta drabbade Rosta, Paj, Haversved, Norrby, Söderby, Bysholm och Kolanäs.
Under de första åren av sovjettiden behöll man kommunerna Rickul och Nuckö, men från 1950 indelades området i fyra “bysovjeter” (külanõukogu). Dessa slogs sedan ihop, så att hela området från 1976 ingick i Birkas bysovjet (Pürksi külanõukogu). Den bytte 1991 namn till Nuckö bysovjet, och när Estland åter blev fritt, till Nuckö kommun (Noarootsi vald). Dagens Nuckö kommun omfattar i stort sett samma område som den historiska Nuckö socken.