I och med att etablerandet av godsen på 1600-talet blev de den lokala förvaltningsenheten. Det var godsherren som ansvarade för att uppgifter om invånarna och gårdarna i de under honom lydande byarna lämnades till nivåer högre upp i förvaltningen. Som en följd av den estniska kommunallagen 1867 ändrades detta. Det var nu kommunerna som som blev den lokala förvaltningsenheten.
I Nuckö socken skapades de tre kommunerna Rickul, Sutlep och Pasklep. I Rickul kommun ingick byarna under Rickul gods, i Sutleps kommun de övriga byarna i fastlandsdelen av socknen och i Paskleps kommun byarna på Nucköhalvön.
Denna ordning gällde fram till 1938, då man gjorde en kommunreform (som trädde i kraft 1939). Sutleps och Paskleps kommuner slogs ihop till Nuckö kommun. Det var tänkt att även Rickul skulle ingå i denna storkommun, men motståndet i kommunen, som var till 95 procent svenskspråkig, var starkt emot detta. Kommunen fick därför finnas kvar, men för att säkra underlaget för en estnisk skola inkorporerades de estniska småbyarna Dirskogen, Kervet och Valp i kommunen.
Byarna i socknen var i de allra flesta fall etablerade redan långt tillbaka, åtminstone sedan 1500-talet. Gambyn tillkom i början av 1600-talet, då bönderna som hade brukat marken runt Rickul gods tvingades att flytta. Byn Bysholm försvann i slutet av 1700-talet, då baronen på godset efter en tvist avhyste samtliga svenskar. De ersattes med estniska bönder som flyttade in i byn Lillharga. Under senare tid bildade Lillharga tillsammans med den gamla byn Storharga en enda by under namnet Harga.
När Estland blev fritt efter första världskriget konfiskerades godsens mark och delades ut till nya jordbrukare. I samband med detta skapades ett antal nya byar. På Rickul gods gamla mark tillkom de nya byarna Norrby och Söderby. De byar som tillkom runt de övriga godsen fick inga nya namn utan benämndes med godsnamnet med tillägget ”nyby” (asundus).
I denna översikt över byarna används den ”gamla” kommunindelningen med kommunerna Rickul, Sutlep och Pasklep.