De estniska kustområden som koloniserades av svenskar i tidig medeltid har magra jordar och är därför inte speciellt lämpade för jordbruk. Boskapsskötseln fick därför större betydelse för de svenska bönderna än för de estniska. Detta kan man se av de utskylder som bönderna betalade som arrende in natura till jordägarna: förekommer där animalieprodukter som smör och ost kan man nästan vara säker på att det är fråga om en svensk bondgård.
I ett kustområde som Nuckö socken får naturligtvis även fisket, till husbehov och för försäljning, en stor betydelse. På Odensholm har det under alla tider varit den dominerande näringen.
Under 1800-talets senare hälft kom sjöfarten in som en viktig binäring, främst i Rickul. Man byggde egna skutor och gick med dessa till Reval, Helsingfors och Stockholm med i första hand egna jordbruksprodukter.