Birkas herrgårds huvudbyggnad.
Ett av Svenska Odlingens Vänners främsta mål var att grunda en svensk ungdomsskola. Efter det att Estland hade blivit fritt blev detta möjligt och den 6 november 1920 kunde Birkas Folkhög- och Lantbruksskola (i vardagligt tal Birkas Folkhögskola) öppnas.
Skolans syfte framgår av en skrift från 1928: ”Birkas Folkhög- och Lantbruksskola avser och önskar att från Estlands svenskbygder mottaga ungdomar, som avslutat folkskola och som vilja förvärva ökade kunskaper jämte praktisk duglighet till gagn för sitt framtida livskall. Åt dessa elever vill skolan giva vad den förmår av boklig och praktisk utbildning. Därjämte vill skolan medverka till fostran av goda människor och goda medborgare, som med bibehållande och aktande av sin svenskhet och sitt svenska modersmål göra sitt bästa för att gagna och ära det estniska fosterlandet. Birkas vill vara svenskungdomens skola och samtidigt en härd och samlingspunkt för ungdomens kulturella och ideella strävanden”.
Skolan inregistrerades under Estlands jordbruksministerium som jordbruksskola med rätt att inrymma folkhögskoleämnen i kurserna. Den inrymdes i Birkas herrgårdsbyggnad, som ställdes till förfogande av estniska staten. Till skolan hörde nästan 100 ha åker-, ängs- och betesmark.
Elever och lärare i Birkas folkhögskolas första årskurs 1921/21.
Skolans kurs var ettårig och pågick i sex månader, eller 25 arbetsveckor med normalt 46 undervisningstimmar per vecka och åtta timmar per dag. De viktigaste läroämnena var jordbrukslära och husdjurslära. Dessutom undervisades i ett stort antal andra ämnen med anknytning till jordbruket. För de kvinnliga eleverna tillkom vävning och handarbete, födoämneslära, barnavård och hygien. I tillägg till de rent praktiska ämnena undervisades i en rad läro- och orienteringsämnen, bland andra modersmålet, estniska, historia, geografi och matematik. I kursen ingick också praktiska arbeten med övningar i stallar och på fältet och, särskilt för kvinnliga elever, i kök och hushåll.
Birkas folkhögskola verkade till och med läsåret 1942-43. Det blev totalt 23 årskurser med sammanlagt närmare 600 elever, av vilka närmare två tredjedelar var kvinnor. De flesta kom från Rickul, Ormsö och Nuckö, men så gott som samtliga bygder var representerade. I medeltal hade skolan 25 elever per år.
Genom att folkhögskolan hade elever från så många bygder som bodde tillsammans i ett halvår knöts förbindelser mellan de från varandra isolerade trakterna. För många gavs också en möjlighet att skaffa sig mer boklig utbildning än vad de hade förvärvat i folkskolan.